Det har varit en minst sagt fullbokad helg. I lördags hade SATS sin årliga inspirationsdag. Det var första gången jag var med. Träning, föreläsningar och diverse uppträdanden fyllde dagen som var riktigt bra arrangerad. Alla medlemmar var iklädda sitt respektive centers egna upptryckta t-shirt (jag tackar min lyckliga stjärna att vår färg var svart med tanke på rosachocken beskriven nedan).
Sats X som var dagens eventklass visade sig vara en höjdare men den absoluta höjdpunkten var nog ändå ett uppträdande av SATS kids som var jätteduktiga. Efter avslutat framträdande fick en av de två killarna som var med frågan om det inte var lite konstigt att det var så få killar med, och om det var för att det var lite larvigt? (frågan var lite märkligt formulerad men hon ställde den givetvis för att få ett "nej det är inte larvigt, det är jättekul") Lillkillen reagerade däremot med uppenbar irritation, spärrade ögonen i henne och tittade på henne som om hon inte var klok. En helt oslagbart rolig syn. Han tyckte verkligen det var en ofantligt dum fråga och gav ett surt svar tillbaka. Förolämpa inte en åttaåring!
Dagens tema var rosa. Inte för alla men för mig. Jag fick för mig att jag skulle köpa nya träningsbyxor i fredags och tog en sväng på NK där de hade mina favoritmodeller i en annan färg än svart vilket aldrig hänt förut. Jag trodde i alla fall att de var korallrödda och tyckte det var rätt fräckt. När jag sedan kom ut i ljuset i lördags morse, iklädd mina nya byxor insåg jag att de inte var korallröda utan så chockrosa något bara kan vara. Som grädde på moset fick jag ett par lika chockrosa Nikeskor. Jag var i alla fall färggrann. Och ingen hade likadana byxor:). Fler lär dock ha för jag fick många frågor om var jag köpt dem.
Dagens rosa tema övergick i alla fall till rött tema. Vårt centers association till rött blev jag varse för några veckor sedan jag fick ett mail där det stod att vi har två förslag till teman att välja mellan - hot like chilli eller röda blodkroppar. Det senare skulle innebära att gå omkring i röd kroppsstrumpa vilket i mitt fall inte inte skulle hända i den här livstiden. Valet föll i alla fall till slut på hot like chilli. Team Leadingö var således rödklädda och prydligt pyntade med chillifrukter. Jag är numera smärtsamt medveten om att för mycket chilli i en grupp som sitter tillsammans kan framkalla stora nysattacker.
Hur som helst så var det en häftig känsla att se hordar med människor komma upp längs vägen till kvällens event i olika tolkningar av rött. Djävular, kroppsmålningar, 1700-tals klänningar, hattar, masker, fotbollslag, baywatch (givetvis), tomtar och flaggor(ett danskt center som kom lindrigt undan det här året genom att de kunde svepa in sig i sin landsflagga). Hade jag inte bara haft en kuvertväska hade jag tagit med mig kameran in men det kändes bara bökigt. Ska försöka sno bilder av de som fotade.
Var med fram till elva ungefär. Knappt jag vågar erkänna mitt löpnörderi men jag springer på söndagmorgnarna och försöker hålla hårt på det. Jag kommer helt enkelt inte ut på långpass annars. Ett och ett halvt glas vin och en trevlig kväll senare bestämde jag mig alltså för att det var sängdags för mig och åkte hem.
Pigg och glad vaknade jag halv nio och stack ut och sprang 18 km. Kändes rätt bra trots en envis träningsvärk från gårdagens träning i Globen. Hittade dessutom två intressanta människor att prata med under tiden jag sprang. Det gjorde att tiden gick betydligt fortare än vanligt. Ena mannen belv dock rätt sliten sista kilometerna. Han hade gått upp i en snabbare grupp medan jag hade gått ner i en långsammare grupp vilket innebar att jag var rätt pigg hela vägen. Det var inte han. Sista biten lät jag honom flåsa ifred och nöjde mig med att plugga in öronlurarna istället för att terrorisera honom med frågor:)
Nej nu ska jag och träningsvärken äta godis och bekanta oss med soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar