Studieavgifter nödvändigt för ökad konkurrenskraft

I fredags lämnade regeringen över propositionen konkurrera med kvalitet - studieavgifter för utländska studenter till riksdagen. I förslaget föreslås som tidigare meddelats att de studenter som kommer utanför EES som så kallade free-movers, alltså inte via utbytesavtal, ska betala studieavgifter. Avgiftsfrågan har väckt blandade känslor, inom vissa kretsar mer upprörda än andra. Framförallt hävdas att internationaliseringen är hotad genom att vi kommer att tappa en stor mängd studenter som helt enkelt inte har råd att studera här. Att de som kommer hit inte har råd att studera här är inte sant. Många har råd men de vill inte betala för att utbilda sig här.

I en artikel som Sveriges radio publicerat beskriver en rektor för en mindre svensk högskola att deras undersökningar visar att bara 5 % av deras internationella studenter är beredda att betala för sina studier. För att "bekräfta" tappet av studenter intervjuas vidare en pakistansk student vid högskolan som uttrycker att han skulle betala om han kom in på något väldigt bra universitet men inte här?!

I en undersökning som United Minds och HSV gjort skulle 78 % av studenterna från Asien rekommendera en utbildning I Sverige men bara 32 % om den var avgiftsbelagd. Oviljan att betala uppges vara på grund av bland annat dåligt upplägg på kurserna, för låga krav och att lärarna är för dåliga på engelska. Dessutom förutsätter man att kvaliteten är sämre eftersom den är avgiftsfri. Det ger anledning att tro att det inte är de mest motiverade och kvalificerade studenterna som kommer hit. De väljer istället att bedriva sina studier någon annanstans, ofta i länder med studieavgifter.

Problemen bottnar alltså inte i att man inte har råd att studera här, utan att många utbildningar saknar marknadsvärde. De utbildningar som är konkurrenskraftiga kommer inte ha några problem att rekrytera studenter som betalar för sin utbildning, precis som de skulle gjort om de istället valt att studera i till exempel England, USA eller Australien. De som inte är konkurrenskraftiga måste utvärdera sig själva och fundera över hur de ska positionera sig och bli konkurrenskraftiga.

Vi behöver ha internationella studenter för att hålla en hög kvalitet i den högre utbildningen. Jag tror och hoppas att vi kan åtgärda de brister som idag finns i det svenska utbidlningssystemet och som gör att inresande studenter inte vill betala för att utbilda sig här. Lyckas vi med det kommer vi öka vår konkurrenskraft och bli en global utbildningsaktör att räkna med.

Språk - nyckeln till framgång

I onsdags morse var jag på ett seminarium där Martin Ingvar, framstående hjärnforskare vid Karolinska institutet, höll ett fullständigt briljant föredrag om barns språkutveckling och tidig språkinlärning. Läs gärna en av honom signerad artikel på DN Opinion .

Han återgav skrämmande information som ytterligare bekräftar min bild av att skolan på många håll misslyckats med sitt uppdrag.

Uppemot 40 % av de elever som börjar i fjärde klass idag har så dåliga språkkunskaper att de inte ens borde blivit uppflyttade från första till andra klass. Problemet följer med uppåt i åldrarna om det inte åtgärdas i ett tidigt skede.

Exempelvis har bara 25 % av eleverna på fordonstekniska programmet på gymnasiet nått en nivå i språkutvecklingen som förmår dem att läsa omkring 100 ord per minut. Det innebär att de med nöd och näppe kan följa textremsan på TV vilket motsvarar vad man förväntas klara av i fjärde klass. Övriga 75 % har inte ens uppnått den nivån. Trots detta har eleverna gått ut nian med svagt godkänt betyg. Det finns lärare där ute som borde skämmas för detta.

Undersökningar visar vidare att barn som i fjärde klass är svaga i språk kommer att gå ut nian med minst ett betyg i icke godkänt. Och precis som Martin Ingvar så rätt konstaterade: skolan får fem års förvarning om att en elev kommer att gå ut med minst ett betyg i icke godkänt och ändå görs inget. Sedan förvånas vi över att var fjärde person idag har så bristande språkkunskaper att de har svårt att läsa en dagstidning.

Därför gjorde det mig extra glad att läsa att regeringen i propositionen "Bäst i klassen - en ny lärarutbildning" tydligare än idag fokuserar på läs- och skrivutveckling för yngre barn som en bland flera för lärarutbildningen kvalitetshöjande åtgärder.

Alla har rätt till att få ett adekvat språk. Jag är en stark angängare av att goda språkkunskaper är nödvändiga. De stärker människors konkurrenskraft. Efter Ingvars seminarium är jag ännu mer övertygad. Språk är nyckeln till framgång.

Inspirerad och klar

Det har varit en minst sagt fullbokad helg. I lördags hade SATS sin årliga inspirationsdag. Det var första gången jag var med. Träning, föreläsningar och diverse uppträdanden fyllde dagen som var riktigt bra arrangerad. Alla medlemmar var iklädda sitt respektive centers egna upptryckta t-shirt (jag tackar min lyckliga stjärna att vår färg var svart med tanke på rosachocken beskriven nedan).



Sats X som var dagens eventklass visade sig vara en höjdare men den absoluta höjdpunkten var nog ändå ett uppträdande av SATS kids som var jätteduktiga. Efter avslutat framträdande fick en av de två killarna som var med frågan om det inte var lite konstigt att det var så få killar med, och om det var för att det var lite larvigt? (frågan var lite märkligt formulerad men hon ställde den givetvis för att få ett "nej det är inte larvigt, det är jättekul") Lillkillen reagerade däremot med uppenbar irritation, spärrade ögonen i henne och tittade på henne som om hon inte var klok. En helt oslagbart rolig syn. Han tyckte verkligen det var en ofantligt dum fråga och gav ett surt svar tillbaka. Förolämpa inte en åttaåring!



Dagens tema var rosa. Inte för alla men för mig. Jag fick för mig att jag skulle köpa nya träningsbyxor i fredags och tog en sväng på NK där de hade mina favoritmodeller i en annan färg än svart vilket aldrig hänt förut. Jag trodde i alla fall att de var korallrödda och tyckte det var rätt fräckt. När jag sedan kom ut i ljuset i lördags morse, iklädd mina nya byxor insåg jag att de inte var korallröda utan så chockrosa något bara kan vara. Som grädde på moset fick jag ett par lika chockrosa Nikeskor. Jag var i alla fall färggrann. Och ingen hade likadana byxor:). Fler lär dock ha för jag fick många frågor om var jag köpt dem.

Dagens rosa tema övergick i alla fall till rött tema. Vårt centers association till rött blev jag varse för några veckor sedan jag fick ett mail där det stod att vi har två förslag till teman att välja mellan - hot like chilli eller röda blodkroppar. Det senare skulle innebära att gå omkring i röd kroppsstrumpa vilket i mitt fall inte inte skulle hända i den här livstiden. Valet föll i alla fall till slut på hot like chilli. Team Leadingö var således rödklädda och prydligt pyntade med chillifrukter. Jag är numera smärtsamt medveten om att för mycket chilli i en grupp som sitter tillsammans kan framkalla stora nysattacker.

Hur som helst så var det en häftig känsla att se hordar med människor komma upp längs vägen till kvällens event i olika tolkningar av rött. Djävular, kroppsmålningar, 1700-tals klänningar, hattar, masker, fotbollslag, baywatch (givetvis), tomtar och flaggor(ett danskt center som kom lindrigt undan det här året genom att de kunde svepa in sig i sin landsflagga). Hade jag inte bara haft en kuvertväska hade jag tagit med mig kameran in men det kändes bara bökigt. Ska försöka sno bilder av de som fotade.

Var med fram till elva ungefär. Knappt jag vågar erkänna mitt löpnörderi men jag springer på söndagmorgnarna och försöker hålla hårt på det. Jag kommer helt enkelt inte ut på långpass annars. Ett och ett halvt glas vin och en trevlig kväll senare bestämde jag mig alltså för att det var sängdags för mig och åkte hem.

Pigg och glad vaknade jag halv nio och stack ut och sprang 18 km. Kändes rätt bra trots en envis träningsvärk från gårdagens träning i Globen. Hittade dessutom två intressanta människor att prata med under tiden jag sprang. Det gjorde att tiden gick betydligt fortare än vanligt. Ena mannen belv dock rätt sliten sista kilometerna. Han hade gått upp i en snabbare grupp medan jag hade gått ner i en långsammare grupp vilket innebar att jag var rätt pigg hela vägen. Det var inte han. Sista biten lät jag honom flåsa ifred och nöjde mig med att plugga in öronlurarna istället för att terrorisera honom med frågor:)

Nej nu ska jag och träningsvärken äta godis och bekanta oss med soffan.

Mer resurser är inte alltid lösningen

Efter månader av bloggtorka är det dags att börja skriva igen. Känslan av att förlora integriteten har väl varit ett motstånd till att tycka i en form som jag vet kan läsas av utomstående men skit samma.

I går morse var jag på SFS seminarium under vilket de skulle presentera sitt kvalitetsmanifest. Deras linje är tydlig. Tre huvudpunkter varpå alla innefattar mer resurser. Det ger ökad kvalitet menar man.

Jag tackade dessutom ja till att vara med i panelen och pratade med moderatorn i förrgår kväll, alltså kvällen innan seminariet skulle äga rum. Jag var tydlig med att jag inte ville bli inblandad i frågor kring sjukförsäkringssystemet som inte ligger på mitt bord eller social snedrekrytering som jag på förhand visste skulle tas upp av andra i panelen. Istället ville jag beröra varför vi inte tror att ökade resurser är lösningen på den högre utbildningens kvalitetsproblem.

När moderatorn därför bad mig att kommentera social snedrekrytering blev jag irriterad. Jag tycker det är snudd på respektlöst. Hon kunde bett mig kommentera vad som helst annat så som om studiemedlet som inte behöver höjas, i alla fall inte generellt, eller om grundutbildningens resurser för vilka vi efterfrågar en mer transparent redovisning, eller kring det nya kvalitetssystemet som vi tycker brister, eller om hobbykurserna som är ett resultat av ett bristande befintligt resurstilldelningssystem. Det gjorde hon inte.

Hon frågade visserligen vilka som skulle vara nästa mandatperiods prioriterade kvalitetsfrågor men min (faktiskt) förberedda struktur på upplägg försvann delvis på grund av irritationen. Dessutom reagerade jag emot att de medverkande skulle tydliggöra hur de ställde sig i olika frågor genom att ställa oss på led till höger eller vänster i rummet utan egentlig möjlighet att motivera varför vi intog en viss position. En mycket kort kommentar från alla i panelen hade varit på sin plats. Därför tänkte jag kommentera här istället.

Det är naturligtvis inte så att resursfrågan inte är viktigt och det behövs definitift en kvalitetsreform där fokus förflyttas från kvantitet till kvalitet. Det går däremot inte att sätta likhetstecken mellan ökade resurser och ökad kvalitet. Den rätta vägen att gå är att först se över fördelningen och användningen av befintliga resurser och ifall de kan användas mer effektivt. Det kan de. Lärosätenas interna resursfördelning måste effektiviseras innan det är motiverat att efterfråga ökade anslag.

Det finns till exempel gott om exempel på instituitioner med utbildningar som är för små för att de ska vara ekonomiskt försvarbara att driva. Dessa sväljer resurser från större utbildningar som istället får agera kassakor. Den utbildning som är kassako får givetvis sämre kvalitet till följd av minskade resurser. Fördela resurserna bättre och satsa på att blir riktigt bra på ett färre antal utbildningar istället för ett halvbra stort utbud.

Efterfrågan från studenterna är viktigast menar både SFS och läosätena. Jag håller inte med. Arbetsmarknadens behov måste få större tyngd för dimensioneringen. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart att år efter år att utbilda ungdomar rakt ut i arbetslöshet. Dessutom är det uppenbart att studenternas intressen inte alltid är lika viktigt. Med tanke på de många utbildningar som inte examinerar fler än en handfull personer per år blir det svårt att åberopa att de finns kvar på grund av ett stort intresse från studenter. Om varken intresse hos studenterna eller efterfrågan i arbetslivet finns, vad är då nyttan med utbildningen?

Vad gäller SFS krav på en ökning av studiemedlet bör påpekas brister i den budget SFS använder när de beräknar nödvändig storlek på studiestödet. Bland annat menar man att kurslitteraturen kostar 770 kronor per månad. En av de dyraste utbildningarna litteraturmässigt är juristutbidningen där den dyraste terminen är den då man läser processrätt. En snabb uträkning visar att kostnaden för de åtta böcker man behöver i nypris skulle uppgå till mellan 1900 och 2500 kronor (beroende på inköpsställe). Elkostnaden för studenter beräknas uppgå till 260 kronor i månaden vilket motsvarar vad jag haft i mina två senaste lägenheter som varit strax över 60 kvadrat. Min erfarenhet är att studentrummen inte är så stora. Slutligen menar man att lokaltrafik uppgår till 640 kronor per månad. I Stockholm kostar ett periodkort för en student mellan den 1 januari till den 11 juni 2400 kronor. Det är ca 450 kronor per månad. I Skåne är motsvarande kostnad ca 550 kronor. Att föreslå en studiemedelshöjning baserat på en så otillförlitlig budget är inte motiverat.

Svenska studenter är generellt bland de mest skuldsatta i världen, trots att utbildningen är avgiftsfri. Svenska studenter anses i internationella jämförelser ha en bra ekonomi, men är mest missnöjda. Svenska studenter jobbar minst extra men lägger ner relativt lite tid på sina studier. Svenska studenter är förhållandevis gamla när de etablerar sig i arbetslivet. Det skiftar givetvis mellan och inom studentegrupper men om man nu ska generalisera är det så. Dessa fakta hade varit intressant att ta upp när nu studenternas situation ska diskuteras. Jag hade hellre sett ett förslag på hur man löser nämnda negativa trender.

Nu har jag bestämt mig!

Jag har haft åtskilliga diskussioner med mig själv om hur jag ska använda bloggen. Saker som händer inom utbildningsområdet eller mer privata angelägenheter? Tanken från början var det senare men nu har jag bestämt mig - det får bli en kombination, förmodligen med tonvikt på utbildningspolitiska angelägenheter. Just nu upptar det rätt mycket av min tankeverksamhet.

När jag kom hem idag hade jag ett stort kuvert från Lunds Universitet i brevlådan. Det innehöll en tidning riktad mot alumner. En av de första artiklarna handlade om avgiftsbeläggningen för studenter utanför EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet). Artikelförfattaren menade att beslutet innebär en risk för att utbildningar måste lägga ner, framförallt masterutbildningar där studenterna uteslutande består av studenter utanför EES. Jag tror att oron är befogad men ännu mer oroväckande är att kritikerna har så låg tro på vårt eget utbildningssystem att de är övertygade om att studenterna inte vill betala för sig, även om de är villiga att betala i andra länder. Istället för att konkurrera med hög kvalitet ska vi alltså konkurrera med avgiftsfrihet. Det är inte rimligt, det säger sig självt. Tummen upp säger jag i alla fall och ser fram emot att få ett kvitto på svensk utbildningskvalitet! Se även: http://www.svensktnaringsliv.se/skola/article85467.ece.

Förra veckan meddelades att administrationsavgiften för sökande utanför EES-länderna blir 1000 kronor. Jag kan inte låta bli att tänka att den avgiften, om den skulle åläggas alla sökande studenter (inklusive svenska), skulle skapa i alla fall ett litet incitament för att göra mer genomtänkta utbildningsval. Terminsavgiften är inte fastställd. Jag har hört att summan kommer landa på allt mellan 50 000 - 80 000. Blir spännande att se..

Förutom tidningen fanns en blankett att returnera till universitetet. Jag vet inte om det ska föreställa en alumniundersökning men jag hoppas verkligen inte det. Förutom kontaktuppgifter fanns nämligen bara två frågor: vilket år blev du anställd och vad har du för befattning. Ska det ligga till grund för att bedöma till exempel i vilken utsträckning examinerade från universitetet etablerat sig så är de ute på rejält hal is. Svaren från de frågorna kommer nämligen inte säga någonting. Mer advekata frågor är väl i så fall om jobbet är kvalificerat, om jag har användning av min utbildning i jobbet och om jag hade fått jobbet om jag inte haft min utbildning. Nu är det inte min sak att knäppa dem på näsan men det är fritt fram att tycka!

Nej nu är det dags att fortsätta läsa alumntidningen - finns fler intressanta uppslag. De har lyckats bra med sin tidning - ambitiös och välskriven.

Glädjen över det lilla

Sitter och är så nöjd över att Internet fungerar trådlöst (okej jag kan vara den sista i Sverige som inte haft en trådlös lösning innan men det gör inte glädjen mindre!). Jag vankar runt med datorn i lägenheten och bara testar - och det fungerar:). Jag får tacka Johan som under en kväll tog sig an min uppkoppling och dessutom fixade inställningarna i datorn. Tack Johan!

Kom hem från Samos igår. Det var helt underbart att få komma iväg en vecka och få lite distans men framförallt att vara mer eller mindre otillgänglig för omvärlden.

Grekland är ett spännande land. Jag kan inte låta bli att slås av tanken om ordet effektivitet överhuvud taget förekommer grekiskan. Är det så skulle det vara mycket intressant att få deras definition av begreppet. Efter en tur till Samos stad stannade vi till och skulle köpa glass på en bar. Förvirringen var total över att vi inte skulle sitta ner och beställa utan ta glassarna med oss i handen och gå med dem tillbaka till bilen. Vi engagerade tre anställda för att beställa fyra glassar i en process som tog en halvtimme. Eftersom semesterlugnet infunnit sig tog till och med jag det med ro och tyckte det var rätt roligt.

I övrigt gjorde vi små utflykter med jeep eller en fyrhjuling och granskade de små byarna, åt grekisk sallad, smälte bort i 43 graders värme, träffade folk, drack drinkar och bara hängde. Testade dessutom att spela tennis vilket var andra gången i mitt liv (och den första räknas knappt eftersom det var under en friluftsdag på högstadiet). Vill väl inte påstå att det var den mest intensiva träningen som går att få vilket sannolikt berodde på att jag var tvungen att lära mig reglerna innan jag ens kunde göra ett försök att spela. Det var det där med tålamodet ja... Kan man jobba bort frustrationen som uppstår över att något inte fungerar direkt? Tips mottages i så fall tacksamt.

Hemresan var en spännande upplevelse. Vår buss kom inte och hämtade upp oss (vi var fem stycken som skulle åka samtidigt) och där stod vi snällt och väntade tills vi insåg att det stod på biljetten att incheckningen stänger 1,5 timme innan avgång. När väl den upptäckten gjordes hade vi fem minuter på oss till flygplatsen. Vi beställde en taxi som givtevis inte kom. Vi ringde en ny som kom efter en stund (vilket i termer av grekisk effektivitet innebär betydligt längre tid än man förväntar sig - speciellt med tanke på att det är en mycket liten ö). När taxin väl behagade infinna sig vid hotellentrén hade inceheckningen stängt för tio minuter sedan. Ingen av oss hade heller några kontanter kvar eftersom vi hade varit "duktiga" och handlat upp dem på morgonen. In i ilfart till flygplatsen och hitta en bankomat. Ut och betala taxichauffören som inte bara var sen utan dessutom överdebiterade duktigt. Arga som bin klev vi fram till första bästa anställd och krävde att få gå före i kön. Det fick vi - till stor irritation bland de andra som redan stod i kön men som skulle med senare plan. Kom i alla fall med planet och somnade lugnt in i turbulensen någon timme senare.

Väl hemma var jag tvungen att åka på en akutsession hos Helena med mina naglar som sett sina bästa dagar efter en vecka i saltvatten och värme. Har dessutom slagt slag i saken och beställt en PT. Abbe heter han och ska träffa mig nästa vecka. Får se vad han kommer fram till men det ska bli kul. Han ska få den stora utmaningen att göra mig i bättre form än jag någonsin varit:). Vi får väl se men jag behöver lite ny input så att jag inte stangerar.

Nu dags att packa upp väskan. I morgon väntar frisörbesök, tvättning och bio.

Semestertider

Ja det var det där med att skriva ett inlägg varje dag!

Gick på semester förra helgen. Inledde med lite släktaktiviteter i form av middag på Melanders med farmor och därefter Gröna Lund.Var riktigt trevligt. Söndagen åkte jag ut till pappa och Lena på landet. Helt underbart att komma ut dit. Förutom att döda mördarsniglar, vandra i skogen och bada, testade jag min kajakförmåga som visade sig sitta i trots att det var drygt femton år sedan sist. Förmågor är bra men man bör underhålla dem - och i kajakvärlden räcker det tydligen med någon gång per decennium:). Pappa som bara paddlat en gång innan visade sig också ha kajakbegåvning. Sådan far, sådan dotter:).

På torsdagen kom Jessica på besök från Malmö. Världens goaste tjej som jag saknat otroligt mycket sedan jag flyttade. Jessica är som jag och det innebär fullt upp. Bad vid Fredhällsklipporna, utgång, stadsvandringar, shopping, utställningar, bikramyoga och en massa jordgubbar. Vi lyckades även klämma in en filmkväll med Ben & Jerry. Hon åker i morgon och sista kvällen ska tillbringas med allsång på Skansen. Jag har egentligen ingen uppfattning om allsången men efter ikväll kan jag uttala mig om för då vet jag. Folk säger i alla fall att det är trevligt - om inte för arrangemanget så är sällskapet trevligt och det är väl det som gör kvällen.

















Har kommit igång och sprungit igen den senaste veckan, avverkat fler mil än jag gjort på sammanlagt två månader vilket i och för sig inte säger så mycket eftersom löpträningen lagts åt sidan på grund av för mycket resande. Hur som helst så går det oväntat bra. Resultatinriktad som jag ska jag med största envishet ha kontinuerliga dejter med löpskorna tills dess jag nått nästa mål. Går det bra i augusti blir det Berlin marathon med minst fem minuter bättre tid än i New York (jag vet att jag sa att jag inte skulle springa fler marathon men det kan behöva bli två till innan jag nöjer mig).

Blev ännu en kort uppdatering som inte ens sammanfattat hälften av allt som hänt men något är bättre än inget:). Måste springa ut och fixa ett par saker innan jag ska möta upp sällskapet på skansen. Dessvärre verkar solen också ha bestämt sig för att ta semester. Är istället utbytt mot små orkanliknande vindar och regn. Känns rätt motbjudande men det är väl bara att gilla läget.

Nu dags att trotsa vädret. Återkommer..